I rymden finns inga känslor (2010)

Har bestämt mig för att göra mindre filmrecensioner här då jag annars bara skriver skit, gnäller eller inte skriver nåt alls.

så en kortare recension av alla de filmer jag ser kommer att dyka upp här om jag kommer ihåg. och så klart lite egna reflektioner om filmen.

En väldigt välgjord film. Helt klart en av de bästa svenska filmer jag sett. Mycket underhållande. Kan faktiskt inte komma ihåg när jag senast skrattade så här mycket till en film som inte var en plojrulle.

8/10 tycker jag allt att den förtjänar.

På sätt och vis så kan jag relatera till Simon(huvudpersonen med asberger). Han försöker med logik och formler relatera till problem han inte förstår. Bryter ner allt till mindre bitar för att göra det hela övergripligt och mer lätthanterat. Gör på många sätt likadant. Försöker hitta logiska lösningar på emotionella problem. Försöker även söka hjälp från filmer. Nåt som på sätt och vis kan hjälpa en att förstå saker som man innan inte hade grepp om. men oftast så är det bara en illusion av svar man får. men det hjälper för stunden iaf. man kan nog lära sig en hel del av filmer även om det mesta redan finns där, bara att filmen hjälper en att minnas... ta fram känslan man behöver....